Roadtripp

Min bror ligger på lasarettet i Kalmar. 

Mor och jag åkte dit

Hon körde och jag låg i sätet. Det var lite besvärligt men det gick.

Min bror är på bättreingsvägen.

När vi ändå var över så hälsade vi på vänner i Borgholm. De har en vän som har samma sjukdom som jag. De bjöd hem  henne också.

Det var jätteskönt att få prata med någon som verkligen förstod.

Vi ska fortsätta hålla kontakten. 

Hon tipsade mig om Dystoniföreningen. Ska kolla upp detta.

Läkarna har sagt till mig att jag ska i möjligaste mån ska leva som vanligt. 

Yeah right

Omöjligt. I alla fall just nu.

Som vanligt.  Jag är en person som gillar att röra på mig, träna och göra utflykter.

Som vanligt. Allt jag gör är superjobbigt. Men jag försöker att "leva som vanligt"

Vet inte ens om jag kommer tillbaka till att "leva som vanligt". 

Jag hoppas i alla fall att jag snart kan köra bil. Kommer att på lappsjuka annars

Jag gör små utflykter för att inte bli skogstokig. 

Men det är inget som jag kan göra vara och varannan dag.

Bara att gå ner i skogen eller till vattenfallet är en utmaning. Och då pratar vi inga långa sträckor. 

Solliden

Installationen "Pumpa" i parken på Solliden

Fika på Kaffetorpet vid Solliden. Jag kunde pilla i mig en chokladboll 

Kalmar slott