När jag skulle lägga mig i går kände jag att paniken ville komma redan innan jag ens hamnat i sängen.
Nej, så kan vi inta ha det tänkte jag och gjorde en motattack mot de tankarna.
La mig och koncentrerade mig på att andas lugnt och djupt. Kände hur det kröp i kroppen. (det är paniken som vill göra sig påmind)
Motarbetade det och fortsatte med andningen och somnade till sist
Idag hoppas jag att det kan bli lite varmare. Det hade varit skönt att kunna sitta/ligga ute i solsängen istället för soffan.
Eller ännu hellre en sån här. Visst ser de underbara ut. Min svägerska har en och den är så skön att ligga i. Hon har satt över ett stort myggnät också för att slippa de små liven som gärna stör vilan annars.
Det är konstigt hur ett problem kan ta över ett annat problem så det första problemet inte är så stort längre.
Käkproblemet finns fortfarande kvar. käken är sned. jag har svårt att äta, prata och sjunga. Jag måste fortfarande ha skenan i munnen.
Men där har jag inte ont. Inte alls.
Men nacken är hemsk. Både att det gör superont och att den vrider sig så jag inte kan se ordentligt.
Jag har även börjat få ont i vänster arm, från axeln ner på överarmen.
(kom ihåg; jag skriver inte allt detta för att någon ska tycka sund om mig eller att jag ska vara gnällig, jo lite av den anledningen :D. Jag skriver detta för att jag inte kan förklara det med prat, eftersom det är jättejobbigt att prata)
Nu behöver jag lägga mig och vila. Vi hörs senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar