En liten förändring

En helg har gått och för första gången på länge känner jag en liten förändring. 

Varje morgon när jag vaknar så är käken helt avslappnad. Jag biter inte ihop. Käken är lite sne men inte så mycket.  Detta tillstånd brukar hålla till runt kl 10 på förmiddagen. Sen är det kört.

Men jag har fortsatt med mina övningar.  Tänker ofta under dagen att jag ska slappna av. Ibland har jag lyckats slappna av en stund. Men det varar inte länge förrän käkarna biter ihop igen. 

Igår upptäckte jag att klockan var långt över 10 och jag var fortfarande avslappnad i käken. En bra bit efter lunch började jag bita ihop lite, men inte alls som det brukar vara. Längre fram på eftermiddagen var käken lika avslappnad som på förmiddagen. 

Under eftermiddagens föreläsning kände jag att käken var avslappnad men ville dra åt vänster hela tiden och huvudet vill följa med. Tyckte synd om de som satt bakom mig. Satt ganska långt fram,. Så jag flyttade på mig och satt mig längst bak. Då stör jag ingen och det blev lättare för mig att koncentrera mig, när jag inte bekymrade mig om jag störde någon eller inte. 

Käken fortsatte vara avslappnad resten av dagen. 

Men däremot så tar nacken och axeln stryk. Jag stretchar hela tiden och övar  på att hålla huvud rakt fram. Men hua vad det är jobbigt.  Man blir ju bra på det man tränar, eller hur.

Ja är det inte det ena så är det det andra. 

Men jag ser ändå detta mycket positivt. Om käken börjar slappna av så  känns det lättare att ta tag i annat, som att lära sig prata ordentligt. Varje gång jag öppnar munnen åker käken åt sidan. Det är jättejobbigt att prata och att äta. 

Saknar att sjunga. Det finns inte på kartan ännu. Jag sjunger inne i huvudet. 

I morgon ska jag på massage igen. Behöver en rejäl genomgång av nacke och axel.

Vad som orsakat denna positiva förändring vet jag inte. Men jag fortsätter med det jag gör, för något av det är tydligen bra.